Snöstorm, besvikelser och begravning

Det finns risk att det här inlägget inte blir superpositivt.  Så om du vill höra nåt sockersött och rosenskimrande kanske du inte ska läsa här.

Vi har ett forum på nätet för utbildningen där vi under tidigare kurser skulle skriva en liten uppdatering varje vecka . Bara kort om hur vi har det och hur det går med studierna. Ett enkelt och viktigt sätt att hålla kontakten när klassen är utspridd över hela landet. Under den här kursperioden med andra lärare finns det inget tvång på  att höra av sig- och då dör kommunikationen ut. Jag blir besviken- men visst smekmånaden är över. För mig betyder det mycket för motivationen.

I morgon begravs Magnus farmor. Inte mycket att säga om det. Begravningar är alltid svåra.

På måndag får vi körförbud på bilen. ORKA!!! Den skulle ha besiktats senast den här veckan, det är ingen idé att ens åka dit. Det finns inte en chans i helvetet att den går i genom. Reparationer beräknas kosta ca….10 000 kr. Det finns  ingen mening att lägga såna summor på den bilen. Vi måste försöka hitta en liten billig bil som går att köra inom Bollnäs, för resor dagis- skolan-hem.

Snöstorm- det har ingen missat. Har skrivits om den i tidningarna en vecka nu. Mer? Det har kommit sisådär två decimeter snö idag. Tror ni att de plogar?

Och det här är bara småsaker, jag vet! Men lägg till min superdunderhosta som jag har haft i flera veckor tillsammans med endast två veckor kvar av kursen och MASSOR med arbete kvar, samt frustration över ett gäng saker till som jag inte ska älta här så är jag faktiskt lite less nu. Så.

Brist på dagsljus

Ovanstående är min senaste teori till varför jag är förkyld vecka efter vecka den här vintern. Brukar inte vara sjuk särskilt mycket, men de sista månaderna slår nåt bottenrekord. Men ärligt talat har jag inte tillbringat nästan någon tid ute senaste veckorna. Det har varit obarmhärtigt kallt, jag har mycket att plugga, och som sagt vi har varit… FÖRKYLDA. Trickelitricket kanske är att gå ut och vara ut ett par timmar när solen skiner.

Vi nästa möjliga tillfälle ska jag pröva min tes. Kan någon vänligen skicka hit solen?

I den lilla staden Sollefteå

Här lever vi i kollektiv, åtta personer i en stuga=) Dagen har innehållit bra föreläsningar, vi har pratat om psykoser, schizofreni, mediciner och våld och hot på arbetsplatser. Kvällen blev lugn, alla är trötta och det finns inte massor att göra. Lite rastlös är jag allt, men det får man ta! Imorgon tar psykologiläraren över undervisningen, veckorna delas mellan kurserna psykiatri och psykologin.

Många tycker som jag, att det hade varit bättre att läsa en kurs i taget, det blir lätt rörigt att läsa två så tunga kurser samtidigt. Nu ska jag försöka sova.

Tweenies har dålig frisör?

Häromdan när jag hämtade Wilma på dagis drog hon i väg med mig till en korgstol för att visa tyget som dynan var klädd med: Ett gult färgglatt tyg med ovanstående motiv.

Här följde en lååång utläggning som jag inte ska försöka återge om dessa olika figurers frisyrer. Hon pekade och förklarade och kontentan blev ungefär: Han har en svår hårdag och hon har en svår hårdag…och…. Hon la huvudet på sned och pekade och förklarade av hela sin och själ och sitt hjärta som bara hon kan! =)

Hörde jag rätt tänkte jag och fick brått att ordna ansiktsdragen i annan position än tokskratt. Men mycket riktigt använder sig min 3½-åring av ett försvenskat Bad hairday!

Taggad!

I dag serveras inget gnäll här, Lovar! Jag tog kortisontabletter i går kväll, och si- genast blev det lättare att andas! Tack vare de små vita pillren har jag kunnat sova i natt, vilket jag är mycket tacksam för!

Idag är det packning och barnkalas på schemat. Bäst att hugga in! Emil ska på skridskoskola först och det ska duschas och förberdas inför veckan. Full fart.

I kväll bär det av till sollefteå och skolan där, och alla goa klasskompisar.

lite gnällig

Jag försöker att inte gnälla för småsaker. Observera FÖRSÖKER. Men nu är jag gnällig. Jag blev rejält förkyld och fick ont i bilhålorna efter grissprutan i början av december. Jag har faktiskt inte blivit helt bra sen dess, och nu har det tagit ny fart och satt sig i luftvägarna. Ni vet hur lätt det är att sova när man vaknar och hostar hela tiden…

I morgon åker vi till sollefteå, känner mig lätt stressad över att sova i en stuga med sju andra personer och ligga och hosta hela nätterna… Jag skulle börja träna i veckan som har gått, av det blev det inget!

Har haft en mycket sämre period med värk också, och jag är trött!!!

Nu har jag gnällt färdigt.

Ja hjälp…

Dagarna går så himla snabbt. Jag har lämnat in en drös med uppgifter sista veckan, och igår fick jag mail om att allt är godkänt! Har börjat lite försiktigt på fördjupningsuppgifterna, men nu går det lite trögt igen. Ni vet, man vet vilket ämne man ska skriva om,  men inte hur man ska avgränsa sig. Och en himla massa energi har lagts på de fyra tidigare uppgifter man har gjort på tio dagar precis innan.

Redan på söndag åker vi till Sollefteå igen. Har alltid kluvna känslor för att åka bort, och veckan innan vi ska norr ut är jag förkyld. Varje gång- så även denna. Jaja, små bekymmer i jämförelse. Jag ramlade in på den härbloggen som skrivs av Anna, en ung tjej mitt i livet med en liten dotter. Hon har drabbats av det vi alla fasar för. Gå in och lämna ett litet avtryck hos henne, det går inte att undvika att bli berörd….

Mer trivialiteter, men trevliga såna: Jag köpte skridskor i går! Herre jösses, hur ska det gå!!! Emil går ju på skridskoskola och Wilma fick skridskor i julklapp, så nu MÅSTE jag ju bara testa. Återkommer med rapport!

Nu ska jag göra en kopp kaffe till, och försöka läsa lite inför psykiatrifördjupningen.

Söndageftermiddag

Ny tapet i hallen

Glad blir jag när jag ser nya tapeten på plats. Trappan ska målas vit och trappstegen ska få en ny matta i en mörkgrå färg, nästan svart.

Tillägg: Jag hade så bråttom att fota så tapeten har inte torkat än och trappan är full av slipdamm! Får nog återkomma med bilder när det är klart sen också.

Klippning, fredag, kyla och tacos

Har extremt svårt att komma igång på mornarna efter julledigheten. Inte så ovanligt fenomen va? Magnus farmor ligger på sjukhuset här i Bollnäs sen dan innan nyårsafton. Jobbigt.

Idag har jag tagit det lugnt. Det har inte blivit så mycket pluggat som jag hade tänkt, men jag har i alla fall läst en del om kriser.  Förhoppningsvis tillräckligt för att kunna börja skriva uppgiften i helgen.

Vi är innerligt trötta på kylan, det är mellan 20-30 grader kallt hela dygnet. Barnen kan inte vara ute och leka, vilket de verkligen behöver för att fungera någorlunda bra i möblerade rum. Nu har de varit på dagis och fritids ett par dagar innan det blev helg igen- det tackar vi för alldeles särskilt. Lite energi bör de ju rimligen ha förbrukat menar jag…

Vi har inga speciella planer för helgen. I själva verket inga planer alls.

Nu på eftermiddan var vi ner på stan en sväng , Wilma hade klipptid hos Bästa Sandra. Tanken var att jag skulle ha uträttat ett par andra grejer också, men du vet KYLAN gör att man helst kutar tillbaka till bilen vid första möjliga tillfälle.

Ikväll blir det något så spännande och kulinariskt som Tacos. Magnus blir glad åtminstone. Visst, jag äter jag också, men det långt i från en favorit. Nåja, mot köket! Gulliganerna ska utfodras…