Virrpanna

Idag har jag jobbat på förmiddan, sen uträttade jag ett par ärenden och handlande på Ica. Hade massor att bära när jag kom hem och dunsade av mig alla grejer i hallen. Sen käkade jag lunch och passade på att vila en halvtimme, kan berätta att jag är ganska slut efter den här veckan. När det var dags att åka och hämta barnen upptäckte jag att min bilnyckel inte satt på nyckelknippan. Ingen panik, jag hade ganska gott om tid. Efter en stund började det bli panik- och inte fan hjälper det. Jag hittade inte nyckeln i alla fall. Till slut fick jag ringa dagis och svärfar och bekänna mina synder.
De måste ju tro att jag är totalt vilse.

Arne åkte snällt och hämtade Emil och Wiilma på dagis, medan jag någorlunda metodiskt vände ut och in på hus och hem. Två timmar senare hittar jag nyckeleländet- i en korg på hatthyllan med diverse attiraljer som inte hade något som helst samröre med min bilnyckel. Åtminstone borde de inte ha haft det.

Mitt nya liv är bara jobb

Och det måste väl få vara så ett tag… Det är stora omställningar vill jag lova. Saknar mina barn, vi träffas ju knappt, och det är jag _inte_ van vid. Det är tur att de har sin pappa, och att jag har min man!
Nu måste jag gå och lägga mig, ligger minus på sömnkontot. I morgon ska jag försöka ta det lite lugnt innan jag börjar jobba. En promenad vore inte fel.

Skyddad: Månd 25/8 Maila mig om lösen till inlägget!

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Nu är det Nu

Här och nu. Planerar mat för veckan som kommer. Hämtning och lämning på dagis. Konstaterar att vi behöver barnvakt en kväll nästa vecka när Magnus är på kurs och jag jobbar. Städar ur ett par lådor och skriver shoppinglista. Hänger en maskin tvätt i förbifarten.
Nu är vi inne i snurren. Vi också.

Fest i går

Trevligt sällskap, okej mat, för lite folk och dans med Shanes. Som alltid var det trevligast på förfesten och ingen hade särskilt bråttom när vi skulle iväg till parken där festen hölls. Vid tio tyckte jag att jag hade fullgjort mina plikter. Det kändes att veckan har varit intensiv, jag var ruskigt trött.

Jag funderade en sekund på att länka till ett klipp med Shanes på Youtube men jag ångrade mig, haha! Inte min bag!

Jävligt typiskt mig

Nu ska jag på fest med jobbet. När det väl drar i hop sig har jag inte ett dugg lust att gå.

Ja just det! Shoppat!!

Tröja till Wilma

 

Tröja till Emil

Och ett par byxor till Wilma. Hon behöver ett par bruna brallor för att matcha de fina kläderna som moster Sara skickade upp! Lite kul att de vill ha likadana tröjor!

Bilderna är lånade från

Lindex

 

 

Torsdag 21/8

Jag blev faktiskt ledig idag. Det fanns inte så mycket att göra på jobbet, vi gjorde klart det mesta i går. Det ska handlas mat och förberedas för nästa vecka, men det skulle de göra på fredag. På måndag smäller det, då kommer eleverna!

Har jag berättat om jobbet egentligen? Jag ska jobba som assistent åt en tjej, det är hennes första termin. Jag kommer att börja kl tre på eftermiddan när hon slutar skolan. Vi ska laga mat tillsammans, och jag ska väl följa med på fritidsaktivteter på kvällarna. Jag vet inte ännu vad hon har valt att göra, det finns bowling, bad och ridning att välja på. Sen blir det väl att bara ta det lugnt hemma nån kväll i veckan. Gå ut och gå en promenad kanske? Jag jobbar till åtta på kvällen- knepiga arbetstider va? Men det är det värt. Ska bli såå skönt att äntligen börja jobba igen.

Hemma för lunch

Idag lyssnar vi på en jätteintressant föreläsning med Helene Tranquist: Problemskapande beteende hos personer med Austism/Aspbergers syndrom. Jätteintressant och väldigt nyttigt och samtidigt ruskigt kompakt att sitta och lyssna mellan åtta och fyra! Här kommer en länk också
Pedagogiskt perspektiv.
Det verkar finnas en massa intressanta saker att läsa där. Det får bli en annan dag, nu är det sängen som gäller.

När livet stannar- en berättelse om att överleva.

När livet stannar

En bok skriven av Malin Sävstam

”Jag vet nu att man inte dör av sorg, skrev Malin Sävstam i sin dagbok nästan ett år efter flodvågskatastrofen, då hon förlorade två av sina tre barn, sin man och tre nära vänner. Då hade hon gått igenom en tid när hon kände det som ett straff att hon själv hade överlevt. Nu har hon skrivit en oerhört gripande bok om vägen tillbaka till viljan att leva.”

Bokus.com

Framför allt är denna bok läsvärd med avseende på att den ökar förståelsen för sorgprocesser och krishantering. Den är skrämmande i sin exakthet över hur hårt Tsunamin drabbade människor som befann sig på platsen.