Skriet i natten

I går kväll satt vi ute och åt middag tillsammans och pratade om ditt och datt. Emil berättade att grannpojkarnas kanin tragiskt hade dött i veckan, och nu skulle det bli begravning. Kaninen hade blivit biten, berättade min son och hade stora sår på sidorna. Så där fick jag förklaringen till de skrik jag hörde häromnatten.

Upp som en sol och ner som pannkaka

Ont i halsen och vaken halva natten, har hört en massa fåniga ljud som jag tycket var superläskiga;). Tramsigt, jag är egentligen  inte ett dugg rädd för att vara ensam. Det lät som ett djur som skrek, en kanin kanske?

Visst är vissa ljud mer otäcka på natten!? Håll med mig nu! =)

Idag kommer familjen hem. Då ska här pussas och kramas…!

Konstiga saker händer

Alltså det har inte alls hänt nåt konstigt, men det händer saker med mig när jag blir ensam längre än de normala 2-3 timmarna en vardag när barnen är på dagis och jag ska iväg och jobba.

Jag har promenerat, ätit lunch med en vän, varit med svärmor och köpt fantastiskt vackra blommor och till och med cyklat. Därav träningsvärk på onämnbara ställen idag…

Nu är jag hemma och diskar, tvättar, lyssnar på musik, dricker kaffe, planterar blommor och bara ÄR. Här och nu. Nu ska jag gå och jobba. Hade gärna, gärna varit ledig i dag för mer tid att låta tankarna vandra fritt.

Solen skiner.

Ensam

Nu har familjen packat sig iväg till Västerås ett par dagar, Magnus är pappaledig och de ska besöka Anders och Anne. Innebär att jag är helt solo, mol allena, gräsänka, alldeles ensam ända till på onsdag. Konstigt va!
Man jag jobbar som vanligt och bör därför inte ha alldeles för mycket tid att vända på.

Nu har jag gjort en lista på alla samtal jag behöver ringa, bara att hugga in!

Om kärlek…

vill jag skriva. Berätta hur det verkligen är. Som en instruktionsbok? Men jag har nog inget klokt att säga, mer än att kärleken till mina barn är stor som oändligheten. I det lilla här hemma i vardagen, mitt i samtalen och konflikterna, i lekarna och ketchupkladdiga fingrar får man ibland nöja sig med att man _VET_ att man älskar dem runt hela jorden och tillbaks igen.
När de sover nybadade i sina sängar med dagens lek och solsken vilande i sina ansikten kan lyckan skölja över mig som ett hav. Det finns nog ingen större kärlek än den man känner för sina barn.

Snurrar

Dagarna springer i väg. Tankar och planering inför sommaren och hösten med eller utan jobb. Studier, arbete på annan ort? Fritids vill ha besked om Emil schema- Tyvärr, jag vet _ingenting_ om hur hösten ser ut. Försäkringskassan vill ha besked om hur jag ligger till med arbetsträning…

Försöker städa, skriva lista över allt som behöver göras som har en förmåga att poppa upp i huvudet.

Det löser sig. Fixar sig alltid. Ta en dag i taget.

Vi väntar…

Vi hade trevligt besök i valborgshelgen av syster och familj. Nu har jag varit ruskigt dålig på att uppdatera bloggen  så det får bli en resumé;).

Vi firade Wilma som ju hade fyllt år:

 

 

 

 

 

Wilma fick en fin Pippiservis av Sara, David och barnen.

Mormor var också här!

Och på måndagen ett par dagar efter att familjen G hade åkt hem fick Hampus vattkoppor. Så nu går vi här i väntans tider. I så fall borde det komma ganska snart…

Lilltufflan blir stor

 

 

Wilma blir större och vill också lära sig cykla. Veckan innan påsk fanns den här lilla begagnade fina cykeln på annons i tidningen. Jag kan lova att det var en lycklig tjej som fick provcykla. Tanken var att hon skulle kunna överta Emils tolvtummare men det visade sig att han inte var riktigt redo att släppa taget om den då.