Man vill bli älskad

Man vill bli älskad, i brist därpå
beundrad, i brist därpå fruktad, i
brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något
slags känsla. Själen ryser för
tomrummet och vill kontakt till vad
pris som helst.

ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Så många pusselbitar i kursen Psykosocialt behandlingsarbete passar in i ovanstående text. Doktor Glas är skriven i början av 1900-talet men just dessa rader känns väldigt relevanta.

En av mina uppgifter i kursen bestod av att besöka ett AA-möte. Jag kan lova dig att där berättas om många livsöden av många starka människor. Ett skrämmande antal historier tar sin början i just detta:
Man vill bli älskad, i brist därpå
beundrad, i brist därpå fruktad, i
brist därpå avskydd och föraktad.

I brist på kärlek, gränsättande närvarande föräldrar, att bli sedd och respekterad för den man är i skolan och bland andra vuxna, tar man den hellre den negativa uppmärksamheten än ingen alls.
Vad tror ni?

Spritflaskan- en ständig följeslagare

Mina tankar är fokuserade på sprit just nu- räds inte jag har inte debuterat som missbrukare.
Har precis läst ut boken Tolv steg tillbaka till livet av Hans Lundberg. Som titeln anger pratas det mycket om tolvstegesprogrammet enligt Anonyma alkoholister, men även alkoholism som sjukdomsbegrepp, skuld och skam och inte minst förnekelsen- kampen kring att vara missbrukare.

Och jo då, visst finns missbruket nära de flesta av oss i olika former. Det är nyttigt att reflektera över. Och svårt.

Min ständige spritföljeslagare då? Det är ju så klart handspriten. I nöff-nöffinfluensatider kan man kosta på sig att vara lite hysterisk-jag menar försiktig. Och förhöjd beredskap och hygien sprider sig likt en masshysteri ala Elvis. På Magnus jobb ser man en lavinartad ökad försäljning av just handsprit, och jag har inga som helst problem att förstå varför.
Nöff nöff!

I Stockholm

Det blev bil ner til Stockholm i går, svårt att få i hop det med busstider och sånt. Jag jobbade 16-22 igår, näst sista introduktionspasset, och det känns redan som att arbetsuppgifterna börjar falla på plats lite mer.

Jobbar alltså inom hemtjänsten i Järfälla och får förhoppningsvis mer tid att träffa mina föräldrar och vänner här.

Börjar fyra idag också så nu måste jag ut en stund, riktigt härligt väder idag. Baksidan är ju förstås att jag saknar mina barn och Magnus.

Väder, väder, väder och Oväder

Det är visst allt vi pratar om och tänker på! Vad hände med sommaren? Det är för fasiken bara tio grader ute och vi har passerat mitten av juni. Det är midsommarafton i morgon, men det känns mer som valborg?

Fram med vinterkläderna härnäst?

Jag vill ha SOMMAR!

Söndag, eu-val, och tjejhelg

Har tillbringat helgen i Bålsta med moster och mamma. Lika trevligt som vanligt och vi har tagit det väldigt lugnt.  Idag är det val till Eu, samvetet säger att jag borde gå och rösta. Får se om jag hinner hem i tid.

Var till Ikea igår och köpte en bokhylla till Wilmas rum, hon har så mycket böcker och behöver verkligen få lite ordning. Tidigare har vi förvarat dem i korgar och lådor. Alltid skönt att få undan.

Fredag igen

Med bara en veckas arbetstid kvar till sommar och arbetslöshet rör sig en del av mina  funderingar självklart kring just det. Hur ser hösten ut? Jag har ägnat en del av den gångna veckan åt att dra i gång en plan C också, har anmält mig till Komvux för att läsa omvårdnadsprogrammets kurser. Vill inte stå utan sysselsättning i höst, och chanserna att jag får vara kvar på mitt underbara jobb minskar för varje dag. Besked har utlovats i slutet på nästa vecka. Den som lever får se.

Jag har sommarjobb några veckor iallafall, det känns bra. Det blir veckorpendling för att jobba inom hemtjänsten i Järfälla. Tur att jag har mina föräldrar där så jag har nånstans att bo.

Nu är det dags att susa iväg till dagis igen. Sen helg-det behövs.

Upp som en sol och ner som pannkaka

Ont i halsen och vaken halva natten, har hört en massa fåniga ljud som jag tycket var superläskiga;). Tramsigt, jag är egentligen  inte ett dugg rädd för att vara ensam. Det lät som ett djur som skrek, en kanin kanske?

Visst är vissa ljud mer otäcka på natten!? Håll med mig nu! =)

Idag kommer familjen hem. Då ska här pussas och kramas…!

Ensam

Nu har familjen packat sig iväg till Västerås ett par dagar, Magnus är pappaledig och de ska besöka Anders och Anne. Innebär att jag är helt solo, mol allena, gräsänka, alldeles ensam ända till på onsdag. Konstigt va!
Man jag jobbar som vanligt och bör därför inte ha alldeles för mycket tid att vända på.

Nu har jag gjort en lista på alla samtal jag behöver ringa, bara att hugga in!

Om kärlek…

vill jag skriva. Berätta hur det verkligen är. Som en instruktionsbok? Men jag har nog inget klokt att säga, mer än att kärleken till mina barn är stor som oändligheten. I det lilla här hemma i vardagen, mitt i samtalen och konflikterna, i lekarna och ketchupkladdiga fingrar får man ibland nöja sig med att man _VET_ att man älskar dem runt hela jorden och tillbaks igen.
När de sover nybadade i sina sängar med dagens lek och solsken vilande i sina ansikten kan lyckan skölja över mig som ett hav. Det finns nog ingen större kärlek än den man känner för sina barn.

Lilltufflan blir stor

 

 

Wilma blir större och vill också lära sig cykla. Veckan innan påsk fanns den här lilla begagnade fina cykeln på annons i tidningen. Jag kan lova att det var en lycklig tjej som fick provcykla. Tanken var att hon skulle kunna överta Emils tolvtummare men det visade sig att han inte var riktigt redo att släppa taget om den då.