Man vill bli älskad

Man vill bli älskad, i brist därpå
beundrad, i brist därpå fruktad, i
brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något
slags känsla. Själen ryser för
tomrummet och vill kontakt till vad
pris som helst.

ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Så många pusselbitar i kursen Psykosocialt behandlingsarbete passar in i ovanstående text. Doktor Glas är skriven i början av 1900-talet men just dessa rader känns väldigt relevanta.

En av mina uppgifter i kursen bestod av att besöka ett AA-möte. Jag kan lova dig att där berättas om många livsöden av många starka människor. Ett skrämmande antal historier tar sin början i just detta:
Man vill bli älskad, i brist därpå
beundrad, i brist därpå fruktad, i
brist därpå avskydd och föraktad.

I brist på kärlek, gränsättande närvarande föräldrar, att bli sedd och respekterad för den man är i skolan och bland andra vuxna, tar man den hellre den negativa uppmärksamheten än ingen alls.
Vad tror ni?

Inte bättre eller sämre…

bara annorlunda. Om och om igen får vi tag nya tag om det som händer oss i livet. Ett steg framåt och två tillbaka. Ibland tre.
Jag är så tacksam över att jag har kommit in på min utbildning, och att jag faktistkt tog chansen att börja plugga nu. Det känns utmanande och lite tufft ibland, men jag är rätt säker på att jag kommer att utvecklas mycket.

Idag har jag Wilma hemma, de ringde från dagis igår mitt på dagen. Då hade hon lite feber och var hängig, och natten har varit stökig med feber och ont i halsen.

I går fick jag omdöme på min första inlämningsuppgift. Godkänd! Man kan bara få godkänd eller icke godkänd, och så skriver läraren ett omdöme om uppgiften. Jag blev så glad!

Förra veckan var vi på Gävle sjukhus för halvårskontroll. Nya allergiprover visar att Emil har utvecklat allergi mot både jordnöt och hasselnöt också. Det finns inget vi kan göra åt saken, bara göra det bästa av våra förutsättningar. Men visst kan jag önska att det var annorlunda.

Delning

Min vecka har till stor del handlat om det, att våga dela med sig av tankar och känslor i gruppen. Har gjort min första innevecka i Sollefteå och verkligen fått lära känna tjugotre människor på ett mycket djupare plan än jag trodde att vi skulle göra. Utbildningen i psykosocialt behandlingsarbete (Psb) kräver ju förstås att man har en insikt i sig själv, att man kan möta andra människors svåra historia och inte backar när någon packar upp sin ryggsäck…

Vi jobbar alltså i gruppen som man gör i exempelvis en AA-grupp: i en cirkel får alla reflektera över övningen man just har gjort, tankar man tagit del av och kanske känner igen sig, eller helt enkelt dela med sig av sina egna upplevelser och erfarenheter. Det är ett mycket kraftfullt arbetssätt- alla i en grupp blir sedda och hörda. En person- en röst. Självklart kan man alltid välja hur mycket eller lite man vill säga, och det ska respekteras av gruppen.

Sömnig söndag

Blåsigt och regnskurar -väldigt ostadigt och mitt absolut sämsta väder.  Jag får värk i rygg och armar när det blåser så här- på det sättet är jag verkligen en kärring. Jag tål inte drag. 

Jag avslutade jobbet i Stockholm förra veckan. Jag är så tacksam för den här erfarenheten och chansen att få prova ett nytt jobb. Just nu är jag väl mest nöjd med att det är över!

Om bara en vecka påbörjar jag mina studier i Sollefteå. Jag ska läsa socialpedagogiskt behandlingsarbete på distans. Våren 2011 är jag klar med studierna, det känns avlägset nu, men jag vet hur fort åren går. Nu är jag hemma och försöker landa lite. Som ett brev på posten har jag en förkylning i kroppen och en jäkla värk. Och till råga på allt är det söndag! Ha ha, gillar inte söndagar!

Bloggandet ligger på is just nu, verkligheten tar all min tid. Kompromissandet med vad som lämpar sig för en öppen blogg och det jag verkligen vill sätta ord på krockar igen.  Så är det.

Ja, så är det faktiskt.

Brist på bloggtid, nytt sommarjobb

Nytt sommarjobb inom hemtjänsten i Järfälla, blir till att pendla i sommar. Känns sådär.
Har varit på samtal med personalen på skolan där Emil börjar i Augusti. Känns oroligt men okej.
Verkar inte bli nåt jobb till hösten på skolan där jag har jobbat fram till nu. Känns jättetråkigt!
Har en veckas semester i sommar tillsammmans med familjen, då blir det resa till Öland. I kortaste laget men vi ska göra det absolut bästa vi kan för att det ska bli en supermysig vecka! Känns bra=)
Har inte hört nåt från nån av skolorna jag har sökt, men det är bara att vänta och se.

Ovisshet är ingen bra vän.

Konstiga saker händer

Alltså det har inte alls hänt nåt konstigt, men det händer saker med mig när jag blir ensam längre än de normala 2-3 timmarna en vardag när barnen är på dagis och jag ska iväg och jobba.

Jag har promenerat, ätit lunch med en vän, varit med svärmor och köpt fantastiskt vackra blommor och till och med cyklat. Därav träningsvärk på onämnbara ställen idag…

Nu är jag hemma och diskar, tvättar, lyssnar på musik, dricker kaffe, planterar blommor och bara ÄR. Här och nu. Nu ska jag gå och jobba. Hade gärna, gärna varit ledig i dag för mer tid att låta tankarna vandra fritt.

Solen skiner.

Om kärlek…

vill jag skriva. Berätta hur det verkligen är. Som en instruktionsbok? Men jag har nog inget klokt att säga, mer än att kärleken till mina barn är stor som oändligheten. I det lilla här hemma i vardagen, mitt i samtalen och konflikterna, i lekarna och ketchupkladdiga fingrar får man ibland nöja sig med att man _VET_ att man älskar dem runt hela jorden och tillbaks igen.
När de sover nybadade i sina sängar med dagens lek och solsken vilande i sina ansikten kan lyckan skölja över mig som ett hav. Det finns nog ingen större kärlek än den man känner för sina barn.

Snurrar

Dagarna springer i väg. Tankar och planering inför sommaren och hösten med eller utan jobb. Studier, arbete på annan ort? Fritids vill ha besked om Emil schema- Tyvärr, jag vet _ingenting_ om hur hösten ser ut. Försäkringskassan vill ha besked om hur jag ligger till med arbetsträning…

Försöker städa, skriva lista över allt som behöver göras som har en förmåga att poppa upp i huvudet.

Det löser sig. Fixar sig alltid. Ta en dag i taget.

Precis när jag har som minst

….med tid, har jag alltid som mest att göra.

endast Åsa är vaken…

En efter en knoppade de in,  min lilla flock med människor.  Nu sover alla utom jag.

Magnus har varit och jobbat i Gävle idag, och var självklart trött.  Men det är lite trist att vi ses så lite under veckorna. Imorgon jobbar jag kväll, och tidigt skift på torsdag men sen har vi ju lite långledigt.

Då får vi helt enkelt ta igen lite förlorad tid.  Det vore ju som en dröm om vädret kunde charma oss lite i helgen. Vad ska vi säga, femton-tjugo grader varmt, blå himmel och sol?

Jag har ju som vanligt inte kollat på nån prognos. Man kan väl få drömma…?! =)