Och efter söndag kommer måndag

Ungarna är nybadade och mina ögon landar var femte minut på listan som jag skrev i natt. Eller tidigt i morse ska jag väl säga, jag vaknade fem med en ond hals och snurrande tankar.
Då blev det en tidig frukost bestående av fil och flingor, två alvedon och penna och papper. Ett osvikligt koncept om jag får säga det själv.
Efter en och en halv timme kunde jag somna om, med en lång att göra lista på papper istället för snurrande i huvudet och lite mindre ont i halsen.
Tack och lov sov Gulliganerna till åtta, och nu ska delar av listan avverkas.

I Stockholm

Det blev bil ner til Stockholm i går, svårt att få i hop det med busstider och sånt. Jag jobbade 16-22 igår, näst sista introduktionspasset, och det känns redan som att arbetsuppgifterna börjar falla på plats lite mer.

Jobbar alltså inom hemtjänsten i Järfälla och får förhoppningsvis mer tid att träffa mina föräldrar och vänner här.

Börjar fyra idag också så nu måste jag ut en stund, riktigt härligt väder idag. Baksidan är ju förstås att jag saknar mina barn och Magnus.

Om kärlek…

vill jag skriva. Berätta hur det verkligen är. Som en instruktionsbok? Men jag har nog inget klokt att säga, mer än att kärleken till mina barn är stor som oändligheten. I det lilla här hemma i vardagen, mitt i samtalen och konflikterna, i lekarna och ketchupkladdiga fingrar får man ibland nöja sig med att man _VET_ att man älskar dem runt hela jorden och tillbaks igen.
När de sover nybadade i sina sängar med dagens lek och solsken vilande i sina ansikten kan lyckan skölja över mig som ett hav. Det finns nog ingen större kärlek än den man känner för sina barn.

Lilltufflan blir stor

 

 

Wilma blir större och vill också lära sig cykla. Veckan innan påsk fanns den här lilla begagnade fina cykeln på annons i tidningen. Jag kan lova att det var en lycklig tjej som fick provcykla. Tanken var att hon skulle kunna överta Emils tolvtummare men det visade sig att han inte var riktigt redo att släppa taget om den då.

vårfökylning eller pollenesiska?

Vi är snoriga (alla tre) och Gnälliga (…alla tre) och slåss (bara Wilma och Emil, vuxna får inte slåss) och trötta (mest jag). Kanske förkylning  eller så är åtminstone barnen pollenesiska? Det är för övrigt Magnus ord för pollenallergi. Har ni också påhittade ord i er familj? För det skulle göra min familj lite mer jordnära och normal…

Men nu ska jag göra nåt fantasifullt till lunch, det blir nog makaroner och falukorv. Och i morgon- då blir det kul! För då är det minsann måndag igen och vi kommer att minnas denna helg som den mest fantastiska på VÄLDIGT länge!

Påsklovsbarnen

är ute och leker. Jag ska börja med maten, och jösses anåda om det inte är helg igen! Var tog denna vecka vägen? M har åkt till sin bror i Västerås,och jag fick inte följa med. Ikväll träffas mina goa roliga tjejkompisar i sthlm och jag kan inte vara där. Visst är det liiite synd om mig? Inte?

Wilma har fått en begagnad cykel som vi har monterat stödhjul på, och hon är så lycklig! Vi har klarat av treårskontrollen idag, och det var inga problem för min lilla tös.

Sol ute, mörkt sinne?

Trots det underbara vädret OCH att alla är friska, känner jag mig låg. Jag har jobb två månader till. Sen är jag arbetslös… Det känns ju inte så bra. Oroar mig över ekonomin så klart. Det ser ju inte helt ljust ut till hösten på arbetsfronten heller, då det kommer att finnas övertaliga assistenter inom skolan, och då ryker ju vi som är korttidsanställda först.

Småbarnsåren är en kämpig period, och visst sliter det på oss. Jag ska inte säga nåt annat.

endast Åsa är vaken…

En efter en knoppade de in,  min lilla flock med människor.  Nu sover alla utom jag.

Magnus har varit och jobbat i Gävle idag, och var självklart trött.  Men det är lite trist att vi ses så lite under veckorna. Imorgon jobbar jag kväll, och tidigt skift på torsdag men sen har vi ju lite långledigt.

Då får vi helt enkelt ta igen lite förlorad tid.  Det vore ju som en dröm om vädret kunde charma oss lite i helgen. Vad ska vi säga, femton-tjugo grader varmt, blå himmel och sol?

Jag har ju som vanligt inte kollat på nån prognos. Man kan väl få drömma…?! =)

Ingen ände…

Magsjukeeländet bara fortsätter. Ingen annan i familjen har blivit sjuk, men Wilma är inte alls pigg. Jag börjar bli orolig att vi inte hinner kompensera för vätskeförlusten.

Sportlovet har kommit och gått

Emil och Wilma

På framsidan av vårt hus. Vi är ute och letar Ismonster och gräver efter ”stickig korvmacka” . Wilma kanske menar prickig korv?

Wilma funderar

Det snöar i mina ögon!